Förstaveckans utvärdering av den pågående Hungerstrejken.

Här kommer en kort utvärdering för den första veckan av Hungerstrejken för att rädda ”Akalla eko-odling”

Varför hungerstrejk?

Droppen som gjorde att jag bestämt att hungerstreka är Göran Roxströms beslut att utesluta DGF och en annan ekonomisk förening som heter ”Odla för Stockholms framtid” som partner för att bedriva grönsaksodlingsverksamheten i Hästa gård. Göran R. har nekad tidigare - annan aktör, Blåvägen, i Hästa gård. Även har han bestämt sig att ta bort alla små djur liksom kaniner för att få så mycket pengar som möjligt från EU. Han hänger inte med det som händer med Klimat-och ekonomiskakriser som oroar folk och tvingar oss att skapa förutsättningar och utveckla olika alternativ för omställning av hela samhället, tvärt om han vill krympa den ekologiska odlingen i Hästa till nästan ett konventionellt odlingssystem med maskinintensivverksamhet. Det som gäller för honom är att optimera ekonomiska vinster och strunta i samhällets intresse för närproducerade och ekologiska mat åt människor. Han vill använda mer mekanisering för att odla djurfoder tills det kanske kommer mäktiga aktörer som ska bygga hus, och andra anläggningar i området. Det finns redan uttryckta intentioner på massmedia om detta.

Syften med hungerstrejken är att uppnå både kortsiktiga och långsiktiga mål

Det kortsiktiga målet är att kräva Göran Roxströms avgång som ordförande från 4H lantbruk AB eller åtminstone  en radikal ändring av sina antidemokratiska attityder att diskriminera mig som person och avslå direkt vår ansökan att driva odlingsverksamheten. Det handlar om två hektar av totalt 185 häktar.  Annars det bästa alternativet är att någon annan aktör med bättre visioner tar över hela Hästa gård.

Det långsiktiga målet är att etablera en folkbildning centrum för att inspirera folk som vill flyta till landsbygden genom olika omställning alternativ där kan Permakultur vara det bästa.

De första dagarna, efter avslaget,  kändes allting osäkert och ensamt men jag fick hämta krafter från alla håll för att sätta igång protestaktionen.  Jag kan inte neka min sympati för c. Hugo Rafael Chavez Frias som dog fyra dagar före hungerstrejken men bara fysiskt annars han lever som inspiratör  i hungerstrejken och för folk som kämpar för rättvisan och miljö i hela världen.

Jag och andra sympatisörer började redan placera oss på torget lördagen den 09 mars 2013. Den första dagen på torget har jag haft tufft med förbereddelser. Jag kände mig både ganska ensam och ledsen p.g.a. mina föreninsmedlemmar dök inte upp för att hjälpa till, troligen vädret var orsaken. Tack vare min erfarenhet från den gamla hungerstrejken 2004 på Sergels torg, mot etnisk diskriminering, kunde jag fixa allt som behövs, med hjälp av min familj och en medlem i föreningen ”CasaPeru Suecia”.

Hungerstrejken började, egentligen den 10 mars 2013. Min sista måltid var vid kl 17:00 tiden men officiellt på måndagen den 11 mars 2013.

Mötet måndagen den 11 mars 2013

De första dagarna har vi satsat på att kalla folk som bor i Akalla till ett möte på Akalla Grundskolans matsal, som vi fick låna gratis. Men aktivisterna var inte tillräckliga för att informationen skulle nå alla Akallabor. Denna gång hade vi inget stöd från massmedia, som i tidigare tillfälle av den lokala tidningen Mitt i Kista.

Motet kan jag sammanfatta som en succé i alla fall därför att kom ca. 25 engagerade människor.

I mötet fick jag visa, som inledning en kort dokumentar film, som handlar om min gamla erfarenhet av hungerstrejk. Filmen visade tillräckligt om betydelse av föreningen för Den GULLIGA Folkrörelsen (DGF) jag tror att de flesta tyckte om filmen.

Själva huvudämnet på mötet  att ”rädda Akalla eko-odling”, efter min inledande information, var ett hett ämne att diskutera alla fick utrycka sig, och spana lösningarna. Men ämnet var ganska står och komplicerat för ta något konkret beslut. Därför bildades inte formella arbetsgrupper men alla lovade att göra någon insats för rädda Akalla eko-odling. Hungerstrejkplatsen blev knutpunkten för att koordinera alla insatser för att uppnå målet.

Jag måste uppmärksamma och tacka Maria Mutts insatser för att hjälpa oss på politisk hög nivå med olika lösningar även de långsiktiga. Däremot saknades representanter från Miljöpartiet Rinkeby-Kista stadsdelen som har försvunnit. Senare fick jag veta att de har bestämt sig drar sig ur Hungerstrejken, vilket är osolidarisk, med tanken på att jag själv är miljöpartist.

Min Personlig hälsa?

Den första hindret har jag vunnit. Det var en risk att kollapsa eller hamna i komma p.g.a. att diabetes som jag drabbas av nyligen. Symptomen för denna risk skulle ha visat sig senaste den andra dagen på grund av sockerbrist i blodet. Men hittills allting går bra med hälsan utom att jag minskar i vikt väldigt snabb omkring ett kilo varje dag p.g.a vädret som i princip har varit minus helatiden och på nätterna ned till 15 grader minus på Akalla torg. Tur att jag fick använda El till verksamheten men det går inte att använda så mycket ström, annars pajar säkringen. Men jag använder en hårtorkare som hjälp för att få lite värme och andra resurser för att hålla mig frisk och stark. Permakulturs principerna hjälper på hungerstrejk tältet alltid.

I onsdags fick vi också transportera en kanin bur med en mamma och sina 5 ungar, lite som attraktion för barn och som sällskap till mig.

Det som händer på nätet med kampanjer såsom på Facebook, Avaaz och vår egen hemsida är också bevis på att kampen blir bättre och bättre och med nya medier som resurs.

Med hjälp av min brorsa och andra i föreningen håller vi på att fixa möjligheter att locka folk till torget. T.ex vi har en barm bil bredvid tältet för att varma sid då och då.  I bilen kan mina besökare sitta och göra andra saker utan att frysa.

Vad gäller själva hungerstrejkens effekter för målet.

Efter mötet i måndags ser jag olika stödinitiativ på gång och nya folk som kommer och hjälper till med olika uppgifter.

De senaste dagarna jag fått mer hjälp och uppmuntrande sympatier från olika håll. ETC Stockholm har redan skrivit en artikel om hungerstrejken. Flera journalister vet problematiken och troligen kommer snart och rapporterar händelserna.

Vad gäller stöd från Akalla bor är bättre och bättre. Vi har fått ca 250 personer som skrev på vår namninsamlingslapp. Folk som stödjer på plats har också blivit bättre, men inte som jag väntade än.

Enligt våra sympatisörer och stödpersoner har några alternativa lösningar börjat komma. Men jag kan inte ropa på seger medan de inte blir konkreta lösningar.

Jag tänker skriva vidare artiklar för att utmana folk att lämna passiviteten.

Upp till kamp!

Tack

Mvh

Rafael